COUA — The collective of unexpected architecture

Alma Löv Museum of Unexpected Art

En början har skapats, på ängen, över den lilla bäcken.

“A place to call home”, en plats att kalla hem och med ett intresse att lyfta fram ornamentik. Kan ornamentik skapa mervärde i ett hem?

En handgriplig process där skissandet sker i direkt kontakt med materialet och omgivningen.
Där det utforskande är målet, och målet inte ett slut.

Det finns en kärlek till skogen, men även sorg över det material som inte får leva vidare eller som inte passar in. Virke som inte platsar på den svenska marknaden. Kanske kan vi ändå skapa något betydelsefullt av överbliven kärnfuru och gran som skadats av barkborrens korståg som en konsekvens av klimatförändringarna.

Ett hem kan tänkas ha ett tak, väggar, ingång och en viloplats. Kan något utan tak och väggar liknas vid ett hem?

I leken ute i skogen kunde man tänka sig ett hem under ett stort träd. Där fanns andra normer och man smyckade sin lilla koja. Kanske tog man stenar man tyckte var fina och la ut en form, en symbol. En naturlig dragning till att skapa en vacker plats för en själv. En slags ornamentik som befinner sig i leken där leken i sig är ett experimenterande i gränslandet mellan fantasi och verklighet. Så vad finns i gränslandet mellan arkitektur och konst?

Ute på ängen står ett undersökande verk där formen växer utifrån både symmetri och asymmetri. Den rör sig i olika riktningar, repeterar och skapar mönster och flirtar med snickarglädje. Vart vill träet själv ta vägen?

Kanske vill den till gränslandet, för i gränslandet är det fritt. I bakhuvudet bär vi ett ifrågasättande av vad ett hem egentligen kan vara.

Projektet i sig ligger ännu i sin linda. Likt träden ska det få växa under våren och under sommaren, för att sedan gå i dvala och växa vidare nästa vår när snön smält bort.

 

architecture